Men minnen lever man med i hela sitt liv,

 som tur är,

annars hade platser känts tomma och betydelselösa.

- Anna Sjögren Våren 2011

I starkt ljus, blir skuggorna svartare

- Anna Sjögren, vinter 2012

"Om det är förnuftet som formar människan, så är det känslan som leder henne."

"...Frukterna tillhör oss alla, jorden är ingens"

  -    Jean-Jacques Rousseau

När läraren går runt och mumlar lite ironiskt för sig själv, då kan jag inte låta bli att omedvetet skriva ner det jag hör. Efteråt skrattade jag medan jag upptäckte vad jag just citerat, helt osammmanhängande! Sånt gillar jag! Haha, jag dör...

"Det är lite grand som att simma runt i ett akvarium. Sånt kan man ju förstås aldrig veta annars, jag har ju aldrig varit i ett akvarium..." - Annika Eiranson

Såhär kan man ju också pryda sina matte böcker och skrivblock...

                Jag menar, vem får för sig att helt plötsligt rita av sitt flickrum där hemma, medan 1800talet flyger förbi framme på tavlan?

(på hotellet i Visby)

Pappa: Det finns ett allrum här, där får alla vara
Lilla Anna: Blev du glad nu?

(jag och mamma garvade ihjäl oss)

  "If you can not turn your dreams to real, make your reality more dreamy!"

  - Anna Sjögren

     Allt behöver inte vara, vad det ser ut att vara...

Och ett liv (ca 100 år) är endast en bråkdel av livets existens. Ändå är ett liv så mycket värt. Ditt liv  är den bråkdelen du får här på jorden.

"Din stund i Livet är nu.

Du får göra vad du vill med den,

men jag vill att du tar vara på den, hur som helst."

- Anna Sjögren

Jag har varit på Gotland. I skolan. Där fick jag se mina klasskamraters egna uppsättning: Käre President som arrangerades i samarbete med Rädda Barnen.

Och jag blev SÅ imponerad. Och framför allt stolt. Men allra främst, RÖRD!

Jag satt helt tagen. Om ni vill veta mer om pjäsen så kan ni läsa artikeln i tidningen, eller lyssna på radio inslaget. 

Pjäsen är i vilket fall inspirerad utifrån Pinks låt - Dear mr President

Jag hade hört mycket om föreställningen, om att den fått mycket uppskattning och beröm och jätte fin kritik. men jag kunde aldrig föreställa mig nåt så.. gripande. Mina klasskamrater berörde mig verkligen ända in i själen. De var så duktiga, så fokuserade, så närvarande... Jag blev helt .. tagen. Jag grät flera gånger, en stillsam, smärtsaam gråt.

Nästan alla karaktärer hade sin egna lilla "stund" på scenen med en egen monolog, och det fanns vissa scener som berörde mig extra mycket. Speciellt en där Fannie utan en enda replik lyckades förmedla en grymt obehaglig känsla. Det var dämpat ljus och hon var instängd, i sig själv konstaterar jag utifrån speglarna som fanns runt omkring henne och som hindrade henne från att försvinna ut från scenen. Och, jag.. bara... åh, näej, jag är bara väldigt nöjd med att ha fåt se den. Och att andra fått se den. Det var förstås så många fler än bara jag, som uppskattade det på liknande vis. Speciellt dem med egna erfarenheter, alltså invandrare och andra utsatta personer.

Tack RB10TE för en fantastisk upplevelse!

Det finns faktiskt stunder från 9:an som jag t.o.m kommer att sakna

Stunder som dessa. När Memmen och jag sitter nere i musikrummet på lektionerna och spelar för fullt. Där föddes ju även vår Gompada ;) och där har vi haft mycket kul du Muffet!!!

 Även om just den här inspelningen kan kännas lite tung. Dels med tanke på att vi just i den lilla snutten använde lite långsammare och "sorgligare" ackord, och så var det ju nog den sista musiklektionen som vi delade tillsammans om jag minns rätt? Sedan tvingades du sitta alldeles ensam och tralla vidare på alla våra olika Gompada - melodier. Även om det inte går.

Ibland sätter jag mig vid pianot hemma och låter inspirationen skölja vilt över tanjenterna. Men aldrig kan jag få till nåt som liknar våra Gompada - stunder/melodier. Det bara går inte. Man kan inte göra dom själv. Det var vår dåvarande aktuella känsla som strömmade i rummet och ut i våra fingertoppar. Vara sig om det var den snabba "Gompada på disco" melodin, eller om det bara var "Hej Gompada" eller om det var "Gompada smäller av" stumpen så var det iaf VÅRT uttryck just då.

Änna kan inte göra det själv. Det finns ingen Gompada utan sin Ämmmah

(detta är enda inspelningen med bild och vi improviserar igenom hela låten så därför finns  fel och brister i gehöret ibland, men ändå) :P Vi är BÄST!