Jag såg två fotspår i sanden, längs min livstid. Gud lovade att vandra bredvid mig, genom allt. Plötsligt såg jag bara ett par  avtryck lämnas efter mig, och jag undrade förtvivlat varför Han lämnat mig och låtit mig gå ensam.

"Jag lämnade dig aldrig. Anledningen till att du bara ser ett par fotspår, genom de svåraste tiderna, är att jag bar dig"

Det kan vara viktigt att låta någon bära en, när man inte själv orkar gå. -  Inspirerad av Kristin.

"Om jag misslyckas idag,

Har jag fortfarande möjligheten att lyckas imorgon."

"Likt en sten slipas av havet, ska jag formas efter mina svårigheter och motgångar."

 - Anna Sjögren 2012

Jag orkar inte nu, blir nog borta en stund till..

Och jag tror dig

när du säger att det inte är

bekvämt att gå den väg

du vandrar

Jag hör dig, och jag tror på dina ord.

Men då får du också tro på mina;

Det kan bli så mycket bättre, än såhär

 - Anna Sjögren

Hur kunde du bara gå?

Det var aldrig jag som bad dig, du lyssnade på fel röst...

När läraren går runt och mumlar lite ironiskt för sig själv, då kan jag inte låta bli att omedvetet skriva ner det jag hör. Efteråt skrattade jag medan jag upptäckte vad jag just citerat, helt osammmanhängande! Sånt gillar jag! Haha, jag dör...

"Det är lite grand som att simma runt i ett akvarium. Sånt kan man ju förstås aldrig veta annars, jag har ju aldrig varit i ett akvarium..." - Annika Eiranson

Såhär kan man ju också pryda sina matte böcker och skrivblock...

                Jag menar, vem får för sig att helt plötsligt rita av sitt flickrum där hemma, medan 1800talet flyger förbi framme på tavlan?

(på hotellet i Visby)

Pappa: Det finns ett allrum här, där får alla vara
Lilla Anna: Blev du glad nu?

(jag och mamma garvade ihjäl oss)

Hittat i en bok på biblioteket

Jag är inte som du vill ha mig

Jag vet det

Men om du nån gång sa att jag var det

Så kanske jag blev det

- Beda Wahlström

"Min nöd vill säga ja, men inte min vilja" - ur Romeo & Juliet - Shakespeare

"Everybody dies, but not everybody lives" - Superchick

Benvolio     Att kärleken som ser så älskvärd ut

Alltid ska visa sig brutal till slut

Romeo     Att kärleken som går med ögonbindel

Kan öppna svalg som ger vårt hjärta svindel

Hat vållar mycket gny, men kärlek mera

Grälsjuka kärlek, kärleksfulla hat!

O allt, som skapades av ingenting!

Och tunga lätthet, djupa ytlighet,

Sjuka tumult av skenbart friska former,

Fjädrar av bly, ljus rök och iskall eld,

Vaknade sömn med luft till huvudgärd!

Så smakar kärlek för en undernärd. 

Romeo & Juliet - William Shakespear. (översatt till svenska av Göran O. Eriksson)

Så föll det sista lövet
till frostig, frusen jord
Det allra sista hoppet
som gjorde att det dog

Det stora starka trädet
med dess nu kala grenar
lät sitt liv förfalla
löven föll som stenar

Med sitt plums genom
vattenytan
och sitt prasslande i
vinterkylan

står nu tiden alldeles still
för den bladlösa Eken
men inte för granen tätt intill
Han fullföljer leken

När sedan snön dunstar bort
och knopparna bryter opp
då känns lidandet plötsligt kort
plötsligt finns där hopp

Granen har fått erfara
vinterns mörka köld
men Eken vaknar oberörd
ur sin skönhetssömn

Våren tränger sig på
Nytt syre tas upp
genom nya fylliga gröna löv
från det som varit dött

Marken mjuknar och öppnar sig
blommorna återkommer
fåglarna återvänder hem
och molnen skingrar sig

Eken törstar nytt liv
Gud ler tryggt åt granen bredvid

Anna SJögren: hösten 2010