Direktlänk till inlägg 14 februari 2011
Så föll det sista lövet
till frostig, frusen jord
Det allra sista hoppet
som gjorde att det dog
Det stora starka trädet
med dess nu kala grenar
lät sitt liv förfalla
löven föll som stenar
Med sitt plums genom
vattenytan
och sitt prasslande i
vinterkylan
står nu tiden alldeles still
för den bladlösa Eken
men inte för granen tätt intill
Han fullföljer leken
När sedan snön dunstar bort
och knopparna bryter opp
då känns lidandet plötsligt kort
plötsligt finns där hopp
Granen har fått erfara
vinterns mörka köld
men Eken vaknar oberörd
ur sin skönhetssömn
Våren tränger sig på
Nytt syre tas upp
genom nya fylliga gröna löv
från det som varit dött
Marken mjuknar och öppnar sig
blommorna återkommer
fåglarna återvänder hem
och molnen skingrar sig
Eken törstar nytt liv
Gud ler tryggt åt granen bredvid
Anna SJögren: hösten 2010
Jag såg två fotspår i sanden, längs min livstid. Gud lovade att vandra bredvid mig, genom allt. Plötsligt såg jag bara ett par avtryck lämnas efter mig, och jag undrade förtvivlat varför Han lämnat mig och låtit mig gå ensam. "Jag lämnade dig ald...
"Om du var här, idag, igår, inuti, och utanför..." - Kent ...
"Om det är förnuftet som formar människan, så är det känslan som leder henne." "...Frukterna tillhör oss alla, jorden är ingens" - Jean-Jacques Rousseau ...
Vissa inlägg är skyddade, för att det inte ska bli så "stökigt" på sidan. De inläggen innehåller ofta personligare bilder eller texter. Fråga om lösenord om du vill.