"Gör vad du kan, för att hjälpa andra.

Och låt andra göra vad de kan, för att hjälpa Dig."

 - Anna SJögren

Let it out
You gain nothing when you're holding it back
You gotta fight them hard when they do attack

Nomy – I will die in your place.

  -

Och ett liv (ca 100 år) är endast en bråkdel av livets existens. Ändå är ett liv så mycket värt. Ditt liv  är den bråkdelen du får här på jorden.

"Din stund i Livet är nu.

Du får göra vad du vill med den,

men jag vill att du tar vara på den, hur som helst."

- Anna Sjögren

Jag har varit på Gotland. I skolan. Där fick jag se mina klasskamraters egna uppsättning: Käre President som arrangerades i samarbete med Rädda Barnen.

Och jag blev SÅ imponerad. Och framför allt stolt. Men allra främst, RÖRD!

Jag satt helt tagen. Om ni vill veta mer om pjäsen så kan ni läsa artikeln i tidningen, eller lyssna på radio inslaget. 

Pjäsen är i vilket fall inspirerad utifrån Pinks låt - Dear mr President

Jag hade hört mycket om föreställningen, om att den fått mycket uppskattning och beröm och jätte fin kritik. men jag kunde aldrig föreställa mig nåt så.. gripande. Mina klasskamrater berörde mig verkligen ända in i själen. De var så duktiga, så fokuserade, så närvarande... Jag blev helt .. tagen. Jag grät flera gånger, en stillsam, smärtsaam gråt.

Nästan alla karaktärer hade sin egna lilla "stund" på scenen med en egen monolog, och det fanns vissa scener som berörde mig extra mycket. Speciellt en där Fannie utan en enda replik lyckades förmedla en grymt obehaglig känsla. Det var dämpat ljus och hon var instängd, i sig själv konstaterar jag utifrån speglarna som fanns runt omkring henne och som hindrade henne från att försvinna ut från scenen. Och, jag.. bara... åh, näej, jag är bara väldigt nöjd med att ha fåt se den. Och att andra fått se den. Det var förstås så många fler än bara jag, som uppskattade det på liknande vis. Speciellt dem med egna erfarenheter, alltså invandrare och andra utsatta personer.

Tack RB10TE för en fantastisk upplevelse!

http://svtplay.se/v/2213914/barn_pa_sjukhus/del_4_av_6?cb,,1,f,-1/pb,a1364150,1,f,-1/pl,v,,2202063/sb,p105862,1,f,-1

Svt:s barndokumentär - barn på sjukhus.

Handlar om Oscar, 11 som lider av Aniridi.

"Jorden är för vacker för att inte vandras på" - Okänd artist

Så föll det sista lövet
till frostig, frusen jord
Det allra sista hoppet
som gjorde att det dog

Det stora starka trädet
med dess nu kala grenar
lät sitt liv förfalla
löven föll som stenar

Med sitt plums genom
vattenytan
och sitt prasslande i
vinterkylan

står nu tiden alldeles still
för den bladlösa Eken
men inte för granen tätt intill
Han fullföljer leken

När sedan snön dunstar bort
och knopparna bryter opp
då känns lidandet plötsligt kort
plötsligt finns där hopp

Granen har fått erfara
vinterns mörka köld
men Eken vaknar oberörd
ur sin skönhetssömn

Våren tränger sig på
Nytt syre tas upp
genom nya fylliga gröna löv
från det som varit dött

Marken mjuknar och öppnar sig
blommorna återkommer
fåglarna återvänder hem
och molnen skingrar sig

Eken törstar nytt liv
Gud ler tryggt åt granen bredvid

Anna SJögren: hösten 2010

Aniridi är en sällsynt ögonsjukdom som innebär en missbildning i ögat, en saknad av Iris (regnbågtshinna) 

Uppskattningsvis har uppemot ett par hundra människor i Sverige diagnosen Aniridi, men det finns 4 olika typer.

 Jag föddes med total aniridi. Härmed följer symptom som;
         * extrem ljuskänslighet, nystagmus(ögondarr) , gloukom - grön starr, och annat.

Foto: Anna Sjögren

På bilden ser ni mitt öga. Där är bara en pupil.Jag saknar helt regnbågshinnan. Tänk er att ögat fungerar som en kamera, och irisen fungerar som en bländare (för oss fotofreaks haha) iaf som ni vet så är irisen muskeln som drar ihopsig för att stänga eller öppna pupillen för att justera ljusinsläppet.   Detta för att få till rätt skärpa för tillfället. Synen blir allltså utan denna åtkomst till inställningen oskarp, och grumlig.

MEN. Det jag egentligen ville säga med hela inlägget är att  Precis som man kan transplantera njurar och andra organ kan man ju implantera linser i ögonen, alltså en iris. Då skulle skärpan inte vara föränderlig men fortfarande mycket skrpare än utan överhuvudtaget. Jag märker det genom att bara sätta handen som en kikare för mittt öga, då märker jag hur  konturerna blir skarpare. Operationerna görs änsålänge i America och kostar lite pengar förstås, men människor har gjort det nu och möjligeten finns alltså! dock har bara personer som blivit av med irisen vid olycka opererats och det finns ingen betydande forskning som säger att det skull funka på patienter med aniridi. Men tekniker går ju hela tiden frammåt och man vet aldrig vad som kommer.

Foto: Emma Hansson